torsdag 28 mars 2013

Färdigt för påsk!

Nu är det färdigmålat för denna gången, bara möblering kvar!
 En vacker, mättad ljusblå med drag av turkost på väggarna. Ovolins 4-230 är precis så jag ville ha den. I högra hörnet ser färgen sig mest lik ut.
 Färgrik, bestämd, luftig men varm. Som alltid är temperan otroligt svårfångad på bild, den ser blekare och mer lila ut på bild. 
 Så vackert med turkost tak i burspråket, turkost på valvet.

 Färgen hade inte kunnat vara en droppe blekare, då hade den försvunnit mot de bruna listerna.
Elementen bars ner i förrådet. Jag kan inte med att sätta upp dom fula igen. Det får nog bli sektionsradiatorer istället. 

tisdag 26 mars 2013

Det fernissar mot Påsk!

Vårt projekt "tornrummet" som började efter julhelgen ska bli klart lagom till Påsk. Vi har ju drällt en del och haft det roligt, så denna helgen blev det till att jobba, eftersom det är päronens gästrum vi är inne och stökar i. Och Päronen kommer på skärtorsdagen. Inga problem, det var ju bara ytskikten kvar liksom.

Vi hittade ju ett intressant rutigt masonit-golv under klickgolvet. Det är så unikt och fascinerande att vi bestämde oss för att försöka åtgärda det. Föregående renoverare hade inte brytt sig om att täcka golven när de målade taken, så det var en del skrapande på kletiga färgfläckar, samt en omgång med slipmaskinen. Jag curlade med färgskrapan innan Stefan kom efter med slipmaskinen. Jag fick några härliga slipdammsduschar. Mums!

Så det var vår Lördagskväll, kan väl inte bli så mycket bättre? Jag passade också på att grundmåla väggarna med äggoljetempera. Mums-mums!

Vaknar på Söndagen med en rejäl slipdammsbaksmälla i bihålorna. Blåsor på högerhanden. Sammanbiten blick. Slutspurtsblicken.

Innan frukost står jag ute på trappen i pyjamas och rör pigment ner i äggtemperan. Den börjar lite blaskig, som ägg och olja ju är, men går mer och mer över till vispad grädde när det zinkvita löser upp sig. Helt enastående. En turkosblå fyllig färg och jag känner det maniska gå över till ren glädje. Mums-mums-mums!

Så jag kör slutstrykning på väggarna, två varv på sina ställen där det suger mycket eller är målat med takfärg (vi bestämde oss för att måla även taket blått inuti den lilla glasverandan). Stefan går efter och målar dörrfoder och golvlister med den vackraste bruna linoljefärgen, järnoxidbrun. Första gången jag provat den men vi blir båda andlösa så snygg är den mot den ljusblå färgen. Den ser ut som smält choklad i burken och blir en rik, djup, brun med dragning åt svart och rött. Som en riktigt lyxig choklad. Mums-mums-mums-mums!

Ok, jag skrapade kanske inte bort ALL vit färg från masoniten.

Stefan städar av allting, tar bort täckpappen och sex på kvällen tar jag beslutet att fernissa golvet. Vi kör. Vi kör hårt.

Tre timmar senare vacklar jag ut, som en sån evolutionskurva för homo sapiens. Jag börjar på alla fyra och går mig sakta upp till stående. Sen är utmaningen att ta sig nerför trappan utan att nudda något och utan att ramla, så att man kan såpa bort den brunsvarta färgen från fingrarna.

Eftersom golvet är masonit var jag osäker på vilken metod vi skulle köra. Jag behövde något heltäckande för att dölja repor och brännmärken (?!?) men samtidigt ville jag bevara känslan av masonit. Målat eller lackat kändes inte rätt. Lösningen? Le Tonkinois bio impression, en variant av fernissa med linolja och ricinolja, som kan blandas med linoljefärg. Jag testade lite och hällde nog i ca 30% linoljefärg. Målade med pensel, rätt flödigt trots beskrivningen. Tänkte att det nog suger mer än trä och det hade inte täckt så bra annars.

Suveränt, helt suveränt. Ska nog ta en vända med ofärgat ikväll, för att glansa upp där det sög mycket. Men så snyggt! Slutresultat kommer alldeles, alldeles snart!

måndag 18 mars 2013

Modern Pirat

Modern pirat. Så känner jag mig när jag far över Öresundsbron de sju haven och plundrar Tårnby genbyg på det ädlaste de har. Samt även ett mindre röveri på driveinbottleshop.
Det var precis så att det gick. Jag styrketränar en del. Är betydligt starkare än en genomsnittskvinna. Lägg därtill uppövad handstyrka från 10 års renoveringar. Jag är rätt säker på min kropp och van att kunna lyfta det mesta, skottar, gräver och drar. Men i dessa pardörrar mötte jag min överman, mitt Waterloo. Hade vi inte fått generös hjälp av genbygs personal och sedan av grannen hemma så hade det inte gått.

En modern pirat som tar 0,1 ton i benböj men inte kan släpa hem bytet. Hmpf!

onsdag 13 mars 2013

Luthersk dagbädd

Är ett orangeri den kvinnliga motsvarigheten till en Man Cave? Utan biljardbord, mikrobryggeri och en gigantisk tv-anläggning men fyllt av kravlösa nöjen. Ett bara-vara med lagom legitimitet. Det finns ju ingen som vet vad man egentligen gör när man sitter där ute bland växter, verktyg och en stillsam atmosfär. Glaset immigt och vitkalkat.

Eller är det bara motsvarigheten till en stubbe i skogen. En tänkarstubbe med full belysning och väderskydd.

Vilket som finns det drömmar i mig, och förväntningar, som känns rätt långt ifrån vad jag kan tänkas kunna åstadkomma odlingsmässigt därute. Det är något starkare som suger tag i en. Jag tror för mig är det nog mest atmosfären jag vill åt. Vilket är rätt fascinerande för allt mitt planerande har handlat om att "det ska vara på riktigt". Ultrapraktiskt.

Det gör det lite enklare att gå vidare när man hittar sin drivkraft. Jag vill skapa en fullt fungerande kuliss. Som luktar och smakar på rätt sätt, för jag tror inte det lugnet jag är ute efter infinner sig utan ett visst mått av praktiska sysslor först. Vila i sitt anletes svett så att säga. Eller, kanske ryggsvett. Man vilar ju inte på ansiktet. Får bli oömma överdrag på den där dagbädden. Det finns ju en hel religion om det där, arbeta sig till sällhet. Hur oaptitligt och kravfullt det än låter så fungerar det. Den största dagen är när man får sitt te efter en dag av törst. Som Boye skriver, Det är vägen som är mödan värd.

Här....








och här...




måndag 11 mars 2013

The Potting Shed

Innan ett projekt är klar är jag mentalt redan tre bort. Alltså, medans tornrummet fysiskt renoveras håller jag så smått på att samlar ihop idéer till näst-näst-nästa. Det nästa och näst-nästa är redan löst hur det ska göras, så långt som jag nu tycker att det behöver lösas i förväg.

Jag målar med breda penseldrag. Det brukar lösas bäst när man står mittuppeidet.

Iallafall, det viktigaste i mina husdrömmar i en tio år har alltså varit någon form av uterum för gröna tankar, plantering, apelsinträd och en tekanna med väldigt rosa rosor. Växthus, orangeri, vinterträdgård, varianterna är många. det slutar alltid med att jag inte tycker om växthus. Inte såna som jag har råd med i vart fall =)

Min älskade make har fallit hårt för en av mina idéer, och nu börjar det ta form. Vi har ett förråd.

 Och vi har tre par glasade verandadörrar.
Som jag köpte på genbygs internetsida när jag var hemma själv i lördags. Han borde verkligen ta mitt visakort när han går ut...

Kopplar ni?


Yep. Till sommaren är det dags att rensa ur förrådet och konvertera det till mitt orangeri/potting shed. Planen i första läget att sätta in dörrarna på långsidan och riva gipsinnertaket, så att man ser bjälkarna. Vi har ingen aning om hur det ser ut ovanför, men det blir nog bra med lite vitt.

Vi har varit lite fundersamma på taket, glas eller inte, men i första läget tänker jag nog att ha kvar det. Kortsidan mot söder kan glasas upp helt, det släpper in en hel del ljus. Jag vill ju gärna kunna värma upp det till ca fem gradet på vintern.
Vi såldes in på idén ännu mer efter att ha besökt hem och villa-mässa, med Peter Englanders nya uterum. Bara dörrar och ett fönster och det var faktiskt riktigt bra. Hittar ingen bra bild från mässan men typ såhär.
Englanders utedröm
Golvet har jag inte riktigt pejl på. Rustikt, kanske terracotta, nåt som tål jord och slabb och ett och annat tespill....
My Precious...