En hög sten

Stå

grå,

stå

grå,

stå

grå,

stå

grå,

stå

grå-å-å-å.

Så är gråbergs gråa sång

lå-å-å-å-å-å-å-å-ång.

Monsieur Fröding.

En hög med tid så lång att den inte kan förstås, med Frödings hjälp kan den dock sjungas.

Den som gräver en grop åt andra

En sak jag inte tänker säga när jag är 50-nånting och ser ett yngre par hålla på i sin trädgård eller på sitt hus är:
"Ja ni har att göra"
"Ja ni behöver inte oroa er för att bli arbetslösa"
"Ja där har ni ett långtidsprojekt"
och andra variationer på samma tema, med tonen att det är jobbigt, eller att huset är ett kråkslott och behöver så mycket mer eller alla möjliga olika negativa underströmningar.

Jag gräver min grop för att jag tycker att det är kul!

Jag har äntligen fått komma ut och det gör mig inget att det regnar eller är mörkt, jag njuter i fulla drag så kom inte och regna på min parad! Även om jag för tillfället står sandig i ett hål. Tänk om jag skulle säga vad jag tyckte om deras sterila fasader, gigantiska stensatta uppfarter och växt- och livsbefriade trädgårdar. Kort kontrollerat gräs överallt, en homogen, monotop öken. Punktuerat av knalliga gräsliga obscena petunior i plastkorgar. Sådan är min smak men jag har vett nog att inse att det är en smak, inget rätt eller fel eller något jag skulle ha mage att pådyvla någon annan. Tänk om jag skulle glida upp där och säga att "ja där har ni mycket att göra" när grannfrun precis ställt ut sina älskade vad-det-nu-är-men-mina-ögon-gråter? 

Så gör man ju bara inte! Men det är så mysigt att stå och småprata med farbröderna över häcken, även om de tror att jag lider av ungdomligt oförstånd, så det är ok ändå.

Rolig grop

Så upp till bevis. Hur kan detta vara en rolig grop? En inte oväsentlig del i roligheten är att jag får plantera ett träd här. Inte vilket träd som helst utan ett som jag längtat efter. Ett stort, gammalt träd som kommer skapa atmosfär och avskildhet, som kommer glädja mig varje gång jag kommer hem med sin vackra bark, fina löv och gracila växtsätt. En Platan som kommer påminna mig om att åka till Como-sjön på helgsemester, som kommer förgylla min favoritsysselsättning "sitta och titta ut". 

Gropen är också en fysisk syssla, som tömmer hjärnan på stress, och stärker baksida lår. Det är skönt att vara ute och göra något lätt. Uppgiften är väldigt okomplicerad, få upp jorden ur hålet och lägg den så att inte lagren blandas. Okomplicerade uppgifter med hög svettnivå är en alldeles underbar syssla. 

Och som inte det räcker för att göra grävandet i lerjord till en av mina absoluta favoriter, så är denna grop väldigt speciell. Nästan magisk. När man grävt 40 centimeter ner har man kommit, inte till kina, men till stranden. Ett lager med orörd, vit sandstrand. Snäckskal, flinta, våtslipade runda stenar men allramest fin sand. Den här marken, en yta på 8 meter mellan ett hus och en väg, är alltså orörd av människohand sedan det slutade vara strandkant och blev våtmarker och sedan villaområde. Har man riktigt tur så kan man skörda kalksten, men här var det bara gul lera. Jag känner mig som Indiana Jones pappa när jag står där i min grop. Det kan ju inte dom veta som kanske bara ser en medelålders kvinna som tagit sig lera över huvudet.

Strandfynd

En strykning till...

Fram med burkarna, upp med penslarna, en strykning till!

 Ut med pappen, strunta i tejpen, en strykning till!

 Färg i håret, gröna fingrar, en strykning till!

För övrigt är äggoljetempera, som på bild 1 och 2, en färg som faktiskt känns som en vän. Lätt att vara med, vacker och tålig. Linoljan är mer som en partner, lite mer jobb, lite verkligare men luktar ändå gott.

Släpp fångarna loss det är höst!

Jag vill ut jag vill ut jag vill ut. Drömmer om en vägg av murgröna med blågröna obelisker på rad framför. Ett litet bortglömt lusthus där de sista strålarna reflekteras i spindelväven och höstlöv blåst in över tröskeln.

Jag har nog stannat trädroulette-hjulet på Platan. En viss beskärning kan nog vara ok ändå, bilderna i inspirationsmappen doftar fransk ordning och charm.

60 meter storgatsten är beställd för vackra kanter, men om höstrusket hinner före kan de ligga på uppfarten utan att förfaras. Det kan dock inte en 10 år gammal Platan, så på nästa soliga helgdag i kalendern står det GROP!

Uppdatering fasad

2012 års arbete har fört oss ett steg närmare en färdig alphydda. Nästa år får vi försöka lura upp någon att ta de sista brädorna över fönstren eller hyra en skylift. De är rätt skyddade och fernissan har hållit bra under taket. Det blev Övedsgrönt på stolpar osv och 50% öved och 50% vitt på panelen. Det är vanlig tunn pärlspont så vi får väl se hur det håller.

Innan blästring, nertagning av markiser, häckplantering och panelbyte såg det ut såhär...

Före: Man kan bli snöblind för mindre

Ett par veckors hårt arbete senare, mycket pengar för blästring, lite mindre för färg och nya syllar.

Efter: mjukt och fint

Snart är vi klara i salen. Vill ut i trädgården, men samtidigt är jag rätt sugen på att inte göra något alls i ett par veckor. Jag har den tanken rätt ofta men det blir oftast bara ett par dagar sen är jag igång med något...