Det fernissar mot Påsk!

Vårt projekt "tornrummet" som började efter julhelgen ska bli klart lagom till Påsk. Vi har ju drällt en del och haft det roligt, så denna helgen blev det till att jobba, eftersom det är päronens gästrum vi är inne och stökar i. Och Päronen kommer på skärtorsdagen. Inga problem, det var ju bara ytskikten kvar liksom.

Vi hittade ju ett intressant rutigt masonit-golv under klickgolvet. Det är så unikt och fascinerande att vi bestämde oss för att försöka åtgärda det. Föregående renoverare hade inte brytt sig om att täcka golven när de målade taken, så det var en del skrapande på kletiga färgfläckar, samt en omgång med slipmaskinen. Jag curlade med färgskrapan innan Stefan kom efter med slipmaskinen. Jag fick några härliga slipdammsduschar. Mums!

Så det var vår Lördagskväll, kan väl inte bli så mycket bättre? Jag passade också på att grundmåla väggarna med äggoljetempera. Mums-mums!

Vaknar på Söndagen med en rejäl slipdammsbaksmälla i bihålorna. Blåsor på högerhanden. Sammanbiten blick. Slutspurtsblicken.

Innan frukost står jag ute på trappen i pyjamas och rör pigment ner i äggtemperan. Den börjar lite blaskig, som ägg och olja ju är, men går mer och mer över till vispad grädde när det zinkvita löser upp sig. Helt enastående. En turkosblå fyllig färg och jag känner det maniska gå över till ren glädje. Mums-mums-mums!

Så jag kör slutstrykning på väggarna, två varv på sina ställen där det suger mycket eller är målat med takfärg (vi bestämde oss för att måla även taket blått inuti den lilla glasverandan). Stefan går efter och målar dörrfoder och golvlister med den vackraste bruna linoljefärgen, järnoxidbrun. Första gången jag provat den men vi blir båda andlösa så snygg är den mot den ljusblå färgen. Den ser ut som smält choklad i burken och blir en rik, djup, brun med dragning åt svart och rött. Som en riktigt lyxig choklad. Mums-mums-mums-mums!

Ok, jag skrapade kanske inte bort ALL vit färg från masoniten.

Stefan städar av allting, tar bort täckpappen och sex på kvällen tar jag beslutet att fernissa golvet. Vi kör. Vi kör hårt.

Tre timmar senare vacklar jag ut, som en sån evolutionskurva för homo sapiens. Jag börjar på alla fyra och går mig sakta upp till stående. Sen är utmaningen att ta sig nerför trappan utan att nudda något och utan att ramla, så att man kan såpa bort den brunsvarta färgen från fingrarna.

Eftersom golvet är masonit var jag osäker på vilken metod vi skulle köra. Jag behövde något heltäckande för att dölja repor och brännmärken (?!?) men samtidigt ville jag bevara känslan av masonit. Målat eller lackat kändes inte rätt. Lösningen? Le Tonkinois bio impression, en variant av fernissa med linolja och ricinolja, som kan blandas med linoljefärg. Jag testade lite och hällde nog i ca 30% linoljefärg. Målade med pensel, rätt flödigt trots beskrivningen. Tänkte att det nog suger mer än trä och det hade inte täckt så bra annars.

Suveränt, helt suveränt. Ska nog ta en vända med ofärgat ikväll, för att glansa upp där det sög mycket. Men så snyggt! Slutresultat kommer alldeles, alldeles snart!