The Long Border II

Framför en vit pannå är vi alla en potentiell Picasso eller en förutsägbar hötorgsmålare. Det behövs ingen pretentiös läggning för att vilja skapa något vackert men tyngdpunkten ligger på att det blir den bild som de inre ögonen ser, inte att det blir perfekt, eller enligt något mode. En tom rabatt är full av möjligheter. Här är det fritt fram att få blockeringar av alla val, trädgårdsplanering är just inget för de med ett svagt hjärta. Stirra ner stressen i vitögat och njut till max av den gröna härligheten som du ska få förfoga över, och kom ihåg att inte plantera in dig i något hörn. Jag ska komma ihåg mina önskeväxter och inte fastna i det mest praktiska valen för blomningstid, kulör och struktur.

Den här rabatten är 3 meter djup och 10 meter lång. Den hade gärna fått vara lite djupare eftersom Idegranshäcken kommer ta en del av utrymmet, men den ska sektioneras upp lite för att den inte ska kännas alltför långsmal och tvådimensionell.

kanske lite såhär....

Och sen ösa på med blomster, salvia, pioner, hortensia, lavendel, stäppsalvia, ulleternell, dagliljor, iris, gräs, stjärnflocka, aklejor och riddarsporrar. Basfärgen är djup purpur, och med purpur menar jag scharlakansröd. Kontrastfärgen blir lavendellila, och komplementfärg ljusrosa. Denna rabatt vill jag ska välla över.

The Long Border I

Mitt största trädgårdsögonblick är när jag öppnade ögonen på Snowshill Manor. Jag hade avsiktligt tittat ner hela långa vägen uppför kullen, blundade, vände mig om och såg ut i en underbar fruktträdgård. Äppelträd och narcisser blommade, gräset var högt och surret från insekter ännu högre. På andra sidan dalen betade ljusblå får på en grönblå äng.

Intill denna vackra äng finns en lång rabatt, mitt första möte med det engelska paradnumret, 'The Long Border'. Jag gick fascinerad fram och tillbaks, nära och längre ifrån, för att dissekera substanserna och verkligen förstå vad detta var, och hur man gjorde en likadan. Blandningen av perenner, buskar, konstiga exotiska blad och klätterväxter var något helt nytt i mina ögon. Skalan likaså.

Nu har ju inte jag något riktigt slott som bakgrund, ej heller en gammal mur, men jag har rätt trevliga förutsättningar ändå. Och jag vill inte ha en likadan, men att måla på stora dukar är alltid häftigare.

Det kommer bli en rabatt som syns från rymden.

 Ja, nu är ju dagens satelliter så himla bra att det inte är så himla märkvärdigt längre, men det är helt klart min största rabatt.

I bak ska det planteras en idegranshäck, med en öppning in till en hemlig sittplats. Dit ska man få gå genom trampstenar i timjan. idegranshäckarna ska med tiden bli rätt höga och bilda en fin inramning och skyla skräpet bakom. Eftersom huset ligger på tvären på tomten blir det en triangel bakom häcken. Här ska det planteras lite mjuka, mindre träd. Granen och en av lönnarna står inför en motorsågsmassaker. Gruvligt men nödvändigt.

Här står man rakt i Öster och tittar utmed rabatten ner mot murgrönepergolan.

Ungefär här kommer man kunna sitta och chilla sena eftermiddagar i skydd av träden.

I rabatten då? tassar som katten runt lerig jord... Vi ska återanvända en del av växterna från rabatten som nu är upp mot förrådet, och de blommor som är i fyrkanterna. Det gula och aprikosrosa får flytta till framsidan, kvar blir silver, purpur och lavendelblått...

Ett skepp kommer lastat

Jag är så glad att jag lever i den tid som är just nu. Internet passar min personlighet.

Skriva, prata, shoppa, fota, mejla. Bilder och röster och tusen erfarenheter rikare varje dag om man vill.

En bild upphittad på internet och mejlad till bästa färgfirman och så kommer det här som ett brev på posten.

Kulören till vänster är till väggarna i Apelsinhuset och färgen till höger till taket. En fin blek grön med rätt mycket grått i sig. Kommer vara en perfekt färg till både olivträd, rosmarin och mina turkosa lyktor. Deras service är helt obetalbar. La in en beställning på Torsdagen, med lite luddiga instruktioner med länk till Fröken Gröns blogg, och hämtade färgen ut tisdag kväll. 

Bättre val än vad jag hade kommit på själv, och som vanligt inte listad på deras hemsida. Om jag hade några hemsidesskills skulle jag donera min tid till dom, denna färg är verkligen värd ödet att användas av de breda massorna. De breda massorna är verkligen värda den med. Känner mig lite som Ellen Key eller någon folkhemsrörelse i denna fråga, ropen skalla, vackrare färg åt alla!

När man ändå var ute på nätet knappade jag hem lite saker från amazon som jag längtat efter.

Skålar från Nigella Lawson Living, fyra stycken mixing bowls och tre stycken serving platters.

Fyra? Ja, den näst minsta innehåller för tillfället Kesella-fluff. Mycket passande. Men som mamma brukar säga, allt klär en skönhet!

Den här visste jag inte om att jag längtat efter, men den var precis vad jag behövde. En salt-gris. Även den en i Nigellas linje för vackrare vardag i cremefärgad keramik. Detta är den lilla storleken. Burken till vänster är en helt vanlig syltburk, naturlig storlek. Det får alltså plats ett helt paket salt i grisen. Jag vet inte vad de göder sina grisar med, men liten är den inte.

Och en liten tingest till badrummet. Vi har ställt upp tvättmaskinen i badrummet på ovanvåningen och behövde en behållare. Shutter blue är färgen och precis så vacker i emaljen som jag tänkte, blir glad varje gång jag ser den. Garden trading heter företaget och har de mest delikata sakerna i färger som gooseberry, clay, flint... Jag vill gärna ha en behållare till askan, men den fick inte passera engelska kanalen enligt amazon. Den går ju att köpa direkt från garden trading, men deras fraktkostnader gör att det blir billigare att flyga över själv och hämta den.