The Long Border I

Mitt största trädgårdsögonblick är när jag öppnade ögonen på Snowshill Manor. Jag hade avsiktligt tittat ner hela långa vägen uppför kullen, blundade, vände mig om och såg ut i en underbar fruktträdgård. Äppelträd och narcisser blommade, gräset var högt och surret från insekter ännu högre. På andra sidan dalen betade ljusblå får på en grönblå äng.

Intill denna vackra äng finns en lång rabatt, mitt första möte med det engelska paradnumret, 'The Long Border'. Jag gick fascinerad fram och tillbaks, nära och längre ifrån, för att dissekera substanserna och verkligen förstå vad detta var, och hur man gjorde en likadan. Blandningen av perenner, buskar, konstiga exotiska blad och klätterväxter var något helt nytt i mina ögon. Skalan likaså.

Nu har ju inte jag något riktigt slott som bakgrund, ej heller en gammal mur, men jag har rätt trevliga förutsättningar ändå. Och jag vill inte ha en likadan, men att måla på stora dukar är alltid häftigare.

Det kommer bli en rabatt som syns från rymden.

 Ja, nu är ju dagens satelliter så himla bra att det inte är så himla märkvärdigt längre, men det är helt klart min största rabatt.

I bak ska det planteras en idegranshäck, med en öppning in till en hemlig sittplats. Dit ska man få gå genom trampstenar i timjan. idegranshäckarna ska med tiden bli rätt höga och bilda en fin inramning och skyla skräpet bakom. Eftersom huset ligger på tvären på tomten blir det en triangel bakom häcken. Här ska det planteras lite mjuka, mindre träd. Granen och en av lönnarna står inför en motorsågsmassaker. Gruvligt men nödvändigt.

Här står man rakt i Öster och tittar utmed rabatten ner mot murgrönepergolan.

Ungefär här kommer man kunna sitta och chilla sena eftermiddagar i skydd av träden.

I rabatten då? tassar som katten runt lerig jord... Vi ska återanvända en del av växterna från rabatten som nu är upp mot förrådet, och de blommor som är i fyrkanterna. Det gula och aprikosrosa får flytta till framsidan, kvar blir silver, purpur och lavendelblått...