Man kan ta en byggnadsvårdare ur Skåne men man kan inte ta byggnadsvårdandet ur skåningen.
I familjen har vi ett litet sommarhus vid en sjö i dalarna. Det är ett ljuvligt ställe där tidens tand fått gnaga mer eller mindre ostört de senaste årtiondena.
Jag har inte varit där på en femton år, så det var med nya ögon som jag åkte på en semestervecka vid de blå bergens sjö. Byggnadsvårdarögon. Och med det så menar jag nog mest att man ser inte det man ser, utan hur det kan bli efter lite linolja.
Man får välja sina strider. Och bestämma hur mycket man orkar på en vecka. Så en dörr fick det bli. Närmaste ställe för linoljefärg och penslar var vid Falu koppargruva. Sen skrapade och målade jag i solnedgången.
Ett steg närmare framtiden. Lämnade penslarna och färgen om nån annan har på sig samma ögon.
Hur kan det komma sig att du inte är där då? Ser ju jättefint ut. Min mamma kom från Finland och mina morföräldrars gamla torp fanns kvar i familjen till den sista av syskonen dog. Det huset var lite roligt att komma till, det var verkligen också orört av tidens tand. Jag skulle inte vilja leva som vi gjorde där, fanns inte el och inte toa, men det var alltid en upplevelse.
SvaraRaderaDet är nog mest avståndet. På sju timmar tar man sig rätt långt, sen är det mycket traditioner och regler som inte passar en. Nu kunde vi få en vecka själva och bara ta dagen som den kom. Men upplevelse är det. Alla gamla bilder och vackert porslin i stora skåp
Raderaskåp. En helt annan tid.
Vilket ljuvligt inlägg! Så "lay down" och okomplicerat.
SvaraRaderaLovely cottage with, now, a lovely door!
SvaraRadera