Gipsputs på ledig tid

Min favorit i renoveringsprocessen är när skönheten återvänder. Från lager-på-lager, kletigt och falskt via nerskrapat, trasigt och flammigt till enhetligt och äkta. 

Slitna uttryck men man kan känna och se skillnaden. 

Det är som om sinnena väcks till liv när man använder naturmaterial.

Vete sjutton hur den evolutionära utvecklingen har sett ut för att jag ska känna mig mer levande bland sten och trä och växtoljor än med glasfiberväv, syntetiska polymerer och petrokemisk "lack" men så är det. Inga pekpinnar, inget moraliserande, inget miljötänk, bara enkelt. 

Det finns ett rätt och det känns i hela kroppen när jag hittar dit. Efter att jag upplevt det behövs inga argument. Jag bara vet. Jag nöjer mig inte med något annat längre. Och jag börjar bli rent meditativ i processen, precis som under ett bra yoga-pass rinner tiden ljudlöst förbi.

Takhöjning

Den uppmärksamme noterade säkert det vackert dekorerade stödbenet i inlägget om el. Nej, det i trä!

Precis samma dekorationer som de två kvarvarande stödbenen på alphyddan.
Slump?

tror inte det

Jag tror nämligen att det mansardtaket är ett senare påfund på detta huset. Mansardtak är ett sk brutet tak, vanligt på 1700-talets säterier och senare från sekelskiftet och framåt på sk Patriciervillor. Det ansågs pampigt, och är rätt fiffigt eftersom takhöjden blir bättre på sidorna

Sadeltak

Mansardtak

Många hus kring 1890 byggdes med sadeltak med ordentligt överhäng, säkert bra för de träfasader som fick fint regnskydd. Om man säger stationshus får man nog rätt bild i huvudet. SJs arkitekt Folke Zettervall har ett par hus med sadeltak på sitt samvete.

Bodens stationshus, 1894, originalet i mitten, "nationalromantik"

Dagarns stationshus, 1900, "jugend"

Östra fasaden

Jag kan gott tänka mig vårt hus med ett sadeltak liknande stationshusens. Tegelutbyggnaden till vänster under alpstugan var det som gjorde att alpstugans stödben kunde återanvändes i taket. Taket till höger är i mina tankar ett sadeltak, inte valmat som här. 

Nu är det så att arkitekturstilar är rätt svårdefinierade. Arkitekter på den tiden var inte lika styrda av byggbolagen, murarna var i många fall både byggare och arkitekter, och medelklassen trivdes lika mycket då som nu med det som var bekant. Stilarna släpade in i varandra, fick olika uttryck i staden och på landet, i trä och sten.
Jugendstilen och Nationalromantiken hade dessutom liknande ambitioner, hantverket hyllades. Som jag ser det är båda sprungna ur den tidiga arts and crafts rörelsen, Jugend utvecklades till något helt eget som alla städerna skapade i, medan Nationalromantiken föll in i tankarna om det ur-nordiska. Som om folk förr bodde i norska stavkyrkor med drakar på taket =) Villan måste ju också varit ett roligt nytt objekt att rita, till skillnad från slott, kyrkor, bondgårdar och skolor var det inte ju lika låst till formen. Så jag fortsätter att kalla huset för ett Jugendhus, med en liten blinkning. 

Showdown

Snickerifärg 0 - Louise 1

The heat is on!

Josåatt... Bara att sätta igång. Värmepistolen, skrapan, arbetsbyxan å kåpor med radio. Another plastfärg bites the dust.