Före-Efter framsidan

Surfade på fina byggnadsvårdsbloggar häromkvällen och blev påmind om min brist på före-efter bilder. Ofta inlägg på hur man tänkte det, bilder från bygget och sedan någon halvfärdig bild på en inzoomad detalj. Alla gör det, man ser i ytterkanter från andra inlägg att de har nog blivit klara med köket ändå. Varför? Min tolkning är för att det är väldigt få projekt som blir helt-helt klara. Inte det här heller men Det är en bit på väg.

2009. Vitmålat, markiser, rutten syll, pärlsponstimiterande mdf.

2016. Blästrat, omfogat, renoverade fönster

Sälg är ett bra träd, för bin och insekter med mat på våren, för att kunna kapa till pinnar att fläta med och för ett snabbväxande insynsskydd i ett tornrum. 

Orangeriet har fått kalkputs!

Orangeriet har fått kalkputs. Helt enastående. Storheten i detta kanske kan undgå, men det är såhär; kalkfärg är den enda färgen som går att måla med utomhus. Ja, jag veeet att det finns annan färg som kan ge kulör på en putsad fasad. Men det finns inget vackrare än ockra i kalk, uppmålat på en fasad skimrar huset i alla väder. En lång grå dimmig vinter blir en happening bara genom skiftningar i gyllene toner.

Men för att måla med kalkfärg krävs kalkputs. Och det kunde vi ju inte ha eftersom det var cementputs på det gamla orangeriet. Cementputs på leca och målat med plastfärg. Fel, fel, fel!

Före - sliten vit vattenbaserad färg och sprickor mellan mjuka block och hård cement

Före - en liten provmålning med färgen jag funderade på tidigare

Eller?!? Vi fick hit murare, de primade, satte upp nät och drog på ett grundlager med stolevell coat. Sen var det dags för ytputsen. Och det är här det märkliga inträffar. Murarna undrar om de ska använda kalkputsen som står i förrådet? Det var ett gäng påsar som blev över från omfogningen av huset. Ja, jag kan inte förklara detta men med armeringsnätet och stolevell (som är cementkalkbruk med diverse plastfibrer inblandat) så tyckte de att det gick alldeles utmärkt att dra på kalkbruk. Och jag är inte den att ifrågasätta glada nyheter! Denna uppbyggnad av puts och underlag är rätt unik, men det rör sig om ett litet orangeri. Ett litet experiment men det borde fungera.

Före - med lite lagningar

Efter - Vacker torkande kalkputs. Och hängrännor!

Det blev så himla bra! Fogbruket som nu fick bli finputs är 90% kalk och 10% marmorkross. Strukturen filtades när putsen satt sig lite, lite för rakt. Det är svårt att få riktiga murare att göra det lagom ojämnt. De strävar efter rakt, deras händer vill inget annat och antagligen har de alla problem med innerörat och blir sjösjuka om det inte är perfekt. Min käre make kan man vända upp och ner och snurra ett par varv, men när han kommer på fötter igen kan han sekundsnabbt se att mina trädgårdsrader böljar. Mycket imponerande superkraft!

Före - Lite för vackert ljus på en förebild kan man tycka

Efter - Tråkigt ljus men fin fasad!

Så nu får vi den obeskrivliga lyckan att måla med kalkfärg! En gul ska det bli, blekgul eller varmgul eller gulrosa... Det finns många att välja på. Vi ska vänta på att bruket genomhärdat, och jag vill gärna ha det lite varmare. 1 maj kanske blir en bra kalkfärgningsdag.

Ordentlig skit från målarkalk!

Före - Inser hur mycket jag behöver en rullbar verktygsvagn. Verktyg överallt!

Efter - Lite gul kalkfärg på detta och vi är hemma!

De monterade även upp hängrännor, tänkte ha tunnor att samla regnvattnet i. I ek. Det lär bli gulligt på mitt lilla hus! Hörnen blev för raka ja, men vad gör man, kalkfärgen lär mjuka upp det en del.

Trädgårdsentré och grävmaskiner

Skönt att våren 2015 inte är representativ för alla vårar. Skönt också att våren 2015 slog till när jag satt inne och skrev på ett arbete, känns inte som att jag missat så mycket.

På fredag ska jag och en kollega ha en liten examensfest. För oss själva! Jag började läsa på min utbildning 1998 men examensarbetet blev aldrig klart. En skilsmässa, arbete utomlands, en separation, bröllop, ivf-behandlingar och sjukdomar följde och tippade hela tiden över vågskålen. Förra våren tog jag och en kollega tag i saken och fick en projektplan godkänd. Sen fick han barn och tidsplanen sprack. Igen. Men. I ett samtal med institutionen i andra ärenden fick jag information om att vi hade till 30 Juni på att bli klara, sen skulle Bologna-processen skicka ut oss i yttre rymden som aliens utan möjlighet att återkomma så då fick vi banne mig fart. Det var den 15 April som jag fick reda på detta, så i Maj begärde jag tjänstledigt och sen så har jag skrivit så jag fått tennisarmbåge och tinnitus, men det går väl över! Klara är vi på torsdag, så på fredag blir det fest.

Fantastiskt roligt att kunna fokusera på en endaste sak så länge, känner mig renad i själen och vederkvickt i hjärnan, Nu har vi försökt rena trädgården i helgen och barnsäkra de allra farligaste områdena. Det är så kul att vara ute i trädgården, från tidig morgon till sen kväll och bara greja utan att tänka. Gosa med grannens katter, räkna svalorna, bära fikabrickor ut och in och ta ett glas vin i solstolen.

Jag var inne på att göra jätte-mycket, men sen kom jag på att om jag gör alla projekt jag tänkt för sommaren på en gång så har jag ju inget kul kvar sen, så jag lugnade mig. Det viktiga är att det finns plana ytor att gå på och inte så mycket hål.

Före

Ett farligt ställe var den här vallgraven in till entrén och uteplatsen. Det har en hög snubbelfaktor och är inte så kul sätt att välkomna sina gäster på. 

Efter

En ny stenrad och stolpar i stolpskorna gjorde det hela mycket trevligare. Jag målade dom på direkten, det finns ju ett allmänt påbud om att inte måla på tryckimpregnerat, men jag tänker att med linoljefärg så var är det värsta som kan hända? Färgen lär ju inte flagna och mer grön kan den knappast bli! Dessa är förvisso av den brun-impregnerade varianten, sög hur bra som helst. Vi ska ha smala sågade ribbor i olika höjd på sidorna, och göra nån slags grind. Jag vill även ha en bågformad överliggare men det får beställas av en snickare. I framtiden.

Sen hände det lite saker på framsidan. Såhär fin var vår framsida i vintras. 

Före

 Såhär ser den ut nu.

Efter

Men det är en hel del arbete mellan dessa bilder, för vi hade en firma här som grävde upp för ny dagvattenledning, så vi plockade upp all stenen och gruset som sen las tillbaka. På samma plats. Hur gräsmattan ser ut går vi inte in på. Det får vi fixa. I framtiden.

Under tiden

Det är väldigt oinspirerande att göra samma arbete två gånger, men stenraden hade fått några smällar så det blev ändå liiite bättre denna gången. Och det kommer bli sååå mycket bättre i källaren när inte allt regnvatten samlas vid husknuten eftersom dagvattenrören är gamla skruttiga terracotta-rör. Vi passade också på att be dom slänga ner en slang för fiber, så behöver vi inte gräva så mycket för det sen när kommunen får ändan ur vagnen med det. Aldrig mer släpper jag in en grävmaskin på denna tomten. Aldrig mer!

Annars kommer jag mest minnas Maj 2015 för det här. En månad av gudomlig tulpanblomning. 

Före- efter cirkusbordet

Hann med en strykning till igårkväll på bordet, och anser mig nöjd med det. 

Före

Efter

Från vänster till höger: Degerbergagrönt, sandgrått, grå-grönt, verona-grått

Man kan dela upp även sin renoverings-hobby i två delar, bruka allvar och för nöjes skull. Denna var helt klart i den senare kategorin så det kändes inte alls som att stå och måla lister. Bra med omväxling, och också för att hitta tillbaks lite till nöjet med att måla. Jag älskar egentligen att måla men när man har högar med virke som ska fixas är det lätt att man glömmer det och bara fokuserar på att bli klar.

När jag tänker efter så ser det mer ut som en trasmatta än som ett cirkus-bord. Häfta fast fransar på kortsidorna? 

redigerat: En trasmatta i grönt