En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat sal och väggar. Nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra arbetsbänkar.
Orangeriets väggar målades gröna, och denna gången så överträffar ändå målet resan.
Det känns ju onödigt att försöka utnämna den vackraste färgen i världen, men varje gång jag målar med äggoljetempera....
så tänker jag att det hade inte kunnat bli vackrare.
Mamma fick en liten snabbkurs i temperamålning och helgen gick fort fort för att det var så roligt. Vita väggar var helt ok, men det här ger rummet en helt annan karaktär och binder ihop inredningen så fint. Mot bakväggen ska det byggas en soffa av något slag.
En mjuk grön, som passar perfekt till oliver och apelsiner. Jag målade med mycket spädd färg för att få så skiftande och livlig yta som möjligt. Det känns mer som infärgad puts än en målade vägg. Ovolins 5:430, ingår i 1700-talsserien.
Och sen kan man roa sig med lite filter. Riktigt såhär livlig är färgen inte!
Arbetsbänken är så fin, den enda prylen som är kvar från tiden när orangeriet var ett förråd.
Ja, min redskapskorg också förstås, cykelkorgar är ergonomiskt överlägsna alla andra korgar!
Och nej, vi har inte eluttag som ser ut som varningstejp, det är varningstejp. Tror att det blir vita eluttag härinne faktiskt. Men gjutjärnsventilerna från qvesarum var fina i svart, så söta man vill äta upp dom!
