Vaknade till vinande vindar. November är en månad som testar ens karaktär, man kan använda månaden som en förevändning för att göra lite som man vill. Lida ute, sitta inne eller helt duka under.
Eftersom både leverans av 13 ton stenmjöl och liten lastare anlänt föredömligt var det bara det förstnämnda som gällde. Lida ute. Sen kan jag ju säga att ju mindre val man har och ju mer polotröjor och hörselkåpor med radio man har på, desto mindre lider man. Var faktiskt helt drägligt och på gränsen till njutbart i vissa stunder.
Ostliga vindar innebar att när man lastade av skottkärran så var man i vindskugga. Det innebar också att varje gång skopan släppt sin last i skottkärrorna så blev man blästrad.
Den här lilla gröna sötnosen räddade våra ryggar, och mentala hälsa. Jag har skottat så många skottkärror att jag utvecklat en fobi.
Såhär stor yta skulle vi fylla med stenmjöl.
Mot gruset på gången la vi en avskiljare, här ska det läggas en stenrad och byggas ett litet plank. Notera den nya lövsamlaren på stupröret. Det synliga inslaget efter BJEs omläggning av dagvattnet.
Det tog en tre-fyra timmar att jämna av det sista, sätta sarg på alla sidor och lägga ut duken.
Vi började fylla och det blev mörkt den första dagen.
Padda i skymning.
Före |
Efter |
Trevlig siktlinje! Skulpturer saknas!
Före |
Efter |
Före |
Efter
Före |
Funderar på om jag ska fortsätta att kämpa med att gräva bort gräsmatta eller bara låta det ligga till våren. Belysningen ska hängas upp ordentligt i vilket fall.
BJE ska också komma och hämta våra block. Vi hade tänkt återanvända dom men ärligt, det är cementputs med plastfärg på ena sidan. Trevligare att bygga en mura av något som är helt och rent.
Jag märker att min tolerans för skräp och gegga är radikalt mycket mindre en blöt november än en Majdag. Orättvis jämförelse kanske men allt blir liksom värre när solen aldrig är där för att torka upp. Såg väderrapporten. På torsdag tittat solen fram bakom ett moln. Ska lägga in en påminnelse i kalendern så att jag tittar ut då.