tisdag 19 februari 2013

Takhöjning



Den uppmärksamme noterade säkert det vackert dekorerade stödbenet i inlägget om el. Nej, det i trä!


Precis samma dekorationer som de två kvarvarande stödbenen på alphyddan.
Slump?

tror inte det

Jag tror nämligen att det mansardtaket är ett senare påfund på detta huset. Mansardtak är ett sk brutet tak, vanligt på 1700-talets säterier och senare från sekelskiftet och framåt på sk Patriciervillor. Det ansågs pampigt, och är rätt fiffigt eftersom takhöjden blir bättre på sidorna

Sadeltak
Mansardtak










Många hus kring 1890 byggdes med sadeltak med ordentligt överhäng, säkert bra för de träfasader som fick fint regnskydd. Om man säger stationshus får man nog rätt bild i huvudet. SJs arkitekt Folke Zettervall har ett par hus med sadeltak på sitt samvete.
Bodens stationshus, 1894, originalet i mitten, "nationalromantik"

Dagarns stationshus, 1900, "jugend"


Östra fasaden
Jag kan gott tänka mig vårt hus med ett sadeltak liknande stationshusens. Tegelutbyggnaden till vänster under alpstugan var det som gjorde att alpstugans stödben kunde återanvändes i taket. Taket till höger är i mina tankar ett sadeltak, inte valmat som här. 

Nu är det så att arkitekturstilar är rätt svårdefinierade. Arkitekter på den tiden var inte lika styrda av byggbolagen, murarna var i många fall både byggare och arkitekter, och medelklassen trivdes lika mycket då som nu med det som var bekant. Stilarna släpade in i varandra, fick olika uttryck i staden och på landet, i trä och sten.
Jugendstilen och Nationalromantiken hade dessutom liknande ambitioner, hantverket hyllades. Som jag ser det är båda sprungna ur den tidiga arts and crafts rörelsen, Jugend utvecklades till något helt eget som alla städerna skapade i, medan Nationalromantiken föll in i tankarna om det ur-nordiska. Som om folk förr bodde i norska stavkyrkor med drakar på taket =) Villan måste ju också varit ett roligt nytt objekt att rita, till skillnad från slott, kyrkor, bondgårdar och skolor var det inte ju lika låst till formen. Så jag fortsätter att kalla huset för ett Jugendhus, med en liten blinkning. 




lördag 9 februari 2013

Showdown

Snickerifärg 0 - Louise 1

The heat is on!

Josåatt... Bara att sätta igång. Värmepistolen, skrapan, arbetsbyxan å kåpor med radio. Another plastfärg bites the dust.

måndag 28 januari 2013

Säker el

Vi är inne i den lite långsammare fasen av renovering,  eldragning. Fräsa och knacka tegel för nya uttag. Och hitta vart de gamla trådarna går så att man kan dra om dom. Detektivarbete värdigt en Ture Sventon. Bjuder på den här roliga bilden av min make. 

Han hänger ut ur en vindslucka tre meter upp.






torsdag 17 januari 2013

Eldfunderingar

15,7 grader i köket på morgonen. 22 grader uppe i sovrummen, samtliga radiatorer på max. Vi lider av ett felrenoverat hus.  Det går inte att "öppna upp till nock" i ett hus utan ventilationssystem. Bara så ni vet. Värmen stiger upp från trapphuset, bort från köket, upp på plan 2 och lägger sig att vila på loftet på plan 3. Sen bestämmer sig luften för att komma ner igen när den svalnat av, en kall ström rinner nedför trappstegen tillbaks till köket.

Vi ska göra om lite, så småningom, bygga igen, glasa upp, och så, men för det krävs en hel omplanering av köket. SÅ DET DRÖJER ETT TAG.

Så vi tänker installera en kamin för lite strålningsvärme, bygganmälan är fixad, nu behöver vi bara bestämma vilken. Bara.

Såhär ser köket ut när man står i trappen. Vi har faktiskt flyttat köksbordet till fönstret nu. Man ser det inte men över halva köket finns inget tak. Spottar, inga taklister, släta golvsocklar.
Murstocken = den vita lilla väggen till vänster i bild

Jag hade tänkt att göra om köket lite, när vi är klara med allt annat. Tycker inte att ett supermodernt valnötskök passar i ett gammalt hus. Men föregående ägare har lagt mycket energi och pengar på ett måttbeställt kök som fungerar super, så jag vill inte riva ut det. Bara tweaka lite.


Lite som det här köket från Kvänum, måla om de släta grafitsvarta och komplettera med lite retro-handtag. Kakel istället för glas och kanske en ny ö med marmor för bakning. Ta bort spottar, byta snickerier.

Så köket ska få samma lister som i övriga huset, men ett kök mer åt 50-tal. Så vilken spis ska man ha?

Vi vill ha med glas på tre sidor för sittplatserna är i vardera ände av rummet. Så då passar inte de klassiska gjutjärnskaminerna. Som är så himla fina, speciellt Jötul F500 i brun emalj...

Kandidat 1. Austroflamm Glass. 
Österrikiskt flam-monster som säger "jag är eld!" 
Höjd 1.10, stora glasluckor. Nätt liten modell.


Kandidat 2 Jötul F 163
Norsk industridesign i härlig benvit ojämn emalj. 
1 meter hög med lite smalare sidoglas. Andas retro och väldigt söta ben.

Kandidat 3 Contura 850
Neutral, halvrundad. Rätt osynlig, lite rustik
1 meter hög med rätt stora sidoglas.

Den lilla vita är jag nog mest kär i, men jag undrar om inte Austroflamm ger mest eldkänsla. Conturan är ett vettigt val, den smälter nog in överallt. Men kanske lite tråkig. Priset är i stort sett detsamma så ingen hjälp där.



måndag 14 januari 2013

Det är en revolution på gång!

Ambivalens, hur kul är det? Jag skulle vilja säga att jag avskyr vitt, att jag spyr på att 95% av alla nymålade väggar är vit. Att jag hatar vita kök med "lite värme" i form av trägolv och grått kakel. Men det hade ju inte varit sant. Vitt på vitt på vitt och in med vinterljus, den dallringen i luften och den kalla känslan. Men att det ska vara ÖVERALLT? Och hos alla?

Jag tänker att det är mycket vana, eller ovana vid färg, att man tror att det blir ljusare, att det blir mer flexibelt. Jag tänker att det är svårt att välja rätt färg så det är ju enklast med vitt. Jag tänker att man inte vill ta ställning för ett färgschema. Och att det svenska folket kollektivt alltid. måste. göra. samma.

Sen tänker jag att det är ungefär samma som ett mode som alla har. Först är det de trendiga snygga som har leggings. Som passar i allt, men ser det inte lite märkligt ut? Sen vänjer sig ögat och helt plötsligt har man ett par i garderoben utan att man vet hur det gick till. Sen efter ett år vaggar alla omkring i noppiga svarta saker, även dom med ben som hade varit finare i byxor. Eller kjol. Och då börjar man hata leggings. När alla gör lika utan att känna något eget. När hjärntvätten har inträffat.

Jag tror att detta provocerar mig allra mest för att jag envisas med att tro att alla människor har en egen själ, en kreativitet och kraft som hindras av detta, hjärntvätten. Sen blir jag lätt uttråkad. Jag gillar inredning på ett teoretiskt sett, och fascineras av tankar om "hemmet" och vad som är Fint och Fult, så alla dessa bilder som strömmar emot mig av mainstreaming får mig att vilja skrika. Släpp sargen och kom med i matchen!

Kritvita väggar och miljöer gör städgalna ännu galnare. Alla kuddar måste vara koordinerade och en enda pryl framme stör harmonin. Modernismen förutsätter förnuftiga och kontrollerade personer utan glitch. Om man även målar golven vita förutsätter det att endast kortklippta, blonda människor vistas i hemmet. Så är man lite glitchig och vet med sig att man kommer köpa udda prylar på loppis, slänga väskan på golvet och låta fjärrkontrollen ligga framme, kör kulör. Du kommer bli förlåten för allt.

Lite äggskal, neutral beige, varmgrå eller kallt grå. Steg ett för en "recovering NCS 0500-N-oholic". Så behöver man inte tycka att eluttagen, listerna eller kylen ser smutsiga ut. Eller leta efter rent VITA innerdörrar. Eller få psykbryt av oredan. Utan få en varm ombonad känsla. Mjaoo sa katten.

Beige, greige, grey. Kärt barn har många namn. Färgväljaren hos Farrow&Ball.


Sen, när man vant sig vid det och börjar känna att man har egen en smak, och märker att den dras åt sådant som inte visas i svenska inredningstidningar, kan man satsa på att faktiskt få det vackert.

Det är svårt att välja färg, att få den där bilden i huvudet att stämma överens med färgen på väggen. Ett bra val är att använda sig av kulörkollektioner, där grovsorteringen redan är gjord. Vilken som helst av dessa gröna och blå är fina väggfärger. Sen handlar det bara om smak, och att våga prova. Om man tröttnar? Såklart. Men det är rätt lätt att måla om, och en bländvit vägg måste också målas om vart tredje år...

Sen när man känner sig bekväm med det kanske man längtar efter att ge rummet en speciell karaktär.

Och börjar vi sen blanda in tapeter, ojojoj!

Jag tror att det lättaste sättet att inte tröttna på sin inredning är att gå mot strömmen. Det oreflekterade förstahandsvalet är troligen inte ditt eget. Det är troligen en trend som du sett överallt och som nu tagit sig in i ditt huvud om att det är så det ska se ut. Det finns inte bara ett rätt, vitt har sitt berättigande med, men jag kan inte tänka mig att 95% av alla i Sverige tycker samma. Egentligen. Nu börjar det bli lite trendigt att hacka på vitt, hatar trender men hoppas på att människor i Sverige också börjar leta efter sig själva, om det blir lite mer god smak att ha något annat. Mångfald är roligare än enfald.

Den vackraste vita färgen sen när alla målar marinblått? Äggoljetempera antik-vit från Ovolin. Den är så mycket mer än bara vit, temperans unika struktur gör färgen levande och den avvisar ingenting, alla får vara med.

Nu stänger jag igen Sydsvenskans helgbilaga "Hemma" och väntar till nästa vecka då jag återigen kommer få ett existentiellt inrednings-psykbryt.


torsdag 10 januari 2013

Vinterträdgård i tornrummet

Olivträd, myrten, rosmarin, kamelior och t o m timjan. Bergianska trädgården i Stockholm har ett stort växthus/vinterträdgård där de vårdar exotiska växter från olika världsdelar. Det har blivit lite av en jultradition med ett besök dit på lillejulafton. Fika omgiven av aromatiska dofter medan man tittar ut på djup snö. 

Jag har längtat länge efter att få ha en plats med lite av den känslan, att ha ett rum med 5-10 grader celsius för övervintring av dessa växter. En lite kylen plats där man kan sitta och sniffa. En vinterträdgård helt enkelt. 


Nu är det ju där med att bygga ett sådant inte helt enkelt, eller billigt, så det har inte blivit av. Men jag har fått en tanke som är relativt genomförbar, att skapa en illusion av en vinterträdgård! Så nu kommer här en tanke under kategorin galna idéer som man aldrig vet hur dom slutar.

Tornrummet har bara tre väggar. Den fjärde är den här. Tidigare stack den ut från fasaden men 1915 byggde de ut huset under den. Vi kallar den alpstugan eller verandan i luften.

Jag funderar på glasa upp en vägg i öppningen mot den, så att det blir en svale, som det heter på äldre ritningar, eller ett sk sun room.

Idéen är att man kan sänka temperaturen här, precis som på en inglasad balkong, så att det blir gynnsamma förutsättningar för medelhavsväxter.
Det blir inte så stort, 1.20x3.30 men det blir plats för ett litet olivträd, några krukor och en liten fåtölj.

Glasvägg in mot rummet gör att ljuset fortfarande kommer in, en del av sommarvärmen kommer förhoppningsvis dämpas av detta också. Man får nog komplettera med lite ljusrör.
Lägga kalksten på golvet och sätta Morris-tapeten 'fruits' på väggarna och i taket för att förstärka känslan. Ett litet sagorum helt enkelt. Gäller nu bara att fundera på hur den där glasväggen kan byggas billigast och snyggast... och om det är mest galet eller galet bra. Samtliga bilder från www.houzz.com.