Ett skepp kommer lastat

Jag är så glad att jag lever i den tid som är just nu. Internet passar min personlighet.

Skriva, prata, shoppa, fota, mejla. Bilder och röster och tusen erfarenheter rikare varje dag om man vill.

En bild upphittad på internet och mejlad till bästa färgfirman och så kommer det här som ett brev på posten.

Kulören till vänster är till väggarna i Apelsinhuset och färgen till höger till taket. En fin blek grön med rätt mycket grått i sig. Kommer vara en perfekt färg till både olivträd, rosmarin och mina turkosa lyktor. Deras service är helt obetalbar. La in en beställning på Torsdagen, med lite luddiga instruktioner med länk till Fröken Gröns blogg, och hämtade färgen ut tisdag kväll. 

Bättre val än vad jag hade kommit på själv, och som vanligt inte listad på deras hemsida. Om jag hade några hemsidesskills skulle jag donera min tid till dom, denna färg är verkligen värd ödet att användas av de breda massorna. De breda massorna är verkligen värda den med. Känner mig lite som Ellen Key eller någon folkhemsrörelse i denna fråga, ropen skalla, vackrare färg åt alla!

När man ändå var ute på nätet knappade jag hem lite saker från amazon som jag längtat efter.

Skålar från Nigella Lawson Living, fyra stycken mixing bowls och tre stycken serving platters.

Fyra? Ja, den näst minsta innehåller för tillfället Kesella-fluff. Mycket passande. Men som mamma brukar säga, allt klär en skönhet!

Den här visste jag inte om att jag längtat efter, men den var precis vad jag behövde. En salt-gris. Även den en i Nigellas linje för vackrare vardag i cremefärgad keramik. Detta är den lilla storleken. Burken till vänster är en helt vanlig syltburk, naturlig storlek. Det får alltså plats ett helt paket salt i grisen. Jag vet inte vad de göder sina grisar med, men liten är den inte.

Och en liten tingest till badrummet. Vi har ställt upp tvättmaskinen i badrummet på ovanvåningen och behövde en behållare. Shutter blue är färgen och precis så vacker i emaljen som jag tänkte, blir glad varje gång jag ser den. Garden trading heter företaget och har de mest delikata sakerna i färger som gooseberry, clay, flint... Jag vill gärna ha en behållare till askan, men den fick inte passera engelska kanalen enligt amazon. Den går ju att köpa direkt från garden trading, men deras fraktkostnader gör att det blir billigare att flyga över själv och hämta den.

Jobbehelg

En jobbehelg och en social helg. Det är balansen som får råda under året har vi tänkt. En helg där man okontrollerat får ägna sig åt att bygga från morgon till kväll, och en helg där sliparmen får vila helt och där man utan samvetskval dricker vin i goda vänners lag eller fikar med mormor. Handla mat och städa får vi göra när det inte stör.

Det fungerar bra än så länge. Jag hade tänkt prova att putsa för första gången i helgen, men efter slipandet så vet jag inte vad som hände. Det var rätt kul att raspa vägg.  Älsklingen började bygga med putsen sålänge, där det redan var slipat och ett tu tre var det grundputsat överallt.

Här ska köksbänken med rinnande vatten och kylskåp vara. Ovanför har jag tänkt hyllor där det ska få plats söta verktyg och vackra drinkglas! Jag hade ju tänkt den rostfria diskbänken här, men väggsnutten till vänster blev bara 40 cm djup. Det innebär att då kan inte bänken ställas hela vägen intill väggen. Det blir en konstig liten glugg. Funderar därför på en betongskiva med ett rundat hörn. Och den klassiska porslinshon från IKEA. Detta kommer nog bli köket jag önskar att jag hade inne...

Den här gipsväggen har jag primat. Tydligen ett bra sätt att förhindra att gipsen suger för mycket och torkar för fort. Det skulle vara tunt, vilket jag som linoljeproffs är väl förtrogen med. Men det kunde visst, liksom med linoljemålningen, varit ännu tunnare.  Jag passade på att slipa fönsterkarmen när jag ändå var i slipfarten. 

Och grundade den dödsföraktande med linoljefärg. Ställde elementet under som en eftergift, det är bara 5-7 grader varmt därinne... Imorse var det inte torrt, sorry vanten!

Spaning pågår. Tjatar till mig minst ett trädgårdsprogram var kväll. Alan Titchmarsh med 'How to be a Gardener' är nya favoriten. Såååå inspirerande. Det är perfekt läge att spana in planeringen från orangeriet nu. Snö. Jag behöver feta siktlinjer och focal points om man inte ska titta på grannens hus. Eller en väldigt stor gran. Det svarta rakt fram är vårt akustikexperiment. Gick ju sådär men ska bli snyggare.

Takhöjden är inte så imponerande i orangeriet. Taket ska därför vara ljusare än väggarna, så väggarna kan inte vara vita. Hittade denna vackra gröna hos Fröken Grön (vart annars liksom) och skickade med en bildlänk till Ovolin.

Det är så roligt att skicka inspirationsbilder till Ovolin. Det är som att de kan läsa mina tankar och tolkar det precis som jag vill ha det. Eller så är alla deras kulörer så vackra. Om det inte riktigt blir orangerikänsla med gröna väggar så är det bara att måla över med vitt. Eller nån grårosa som ser ut som puts.

Nu till helgen blir det inget jobb, så jag får vänta en vecka till på nästa chans att lära mig putsa. Jag kommer vara en mästare på det, känner det på mig.

Apelsindisco

FF i apelsinhuset?

Nej, bara jag som i senvinterns timma äntligen lyckats bestämma mig för vilken växtlampa jag skulle köpa.

Det blev en värstingmodell från ecosolutions, en PFSD 6000 50W vinter. Vad skulle man göra utan tester och specialbutiker på nätet?

Svinkallt ute, men inte värre än att man kan ta lite fredagsté bland växterna. Det var mysigare än vad det ser ut. Jag blev ficktjuvad på vår nya kamera i oktober, Vasamuséets personal var visst vana vid det. Inte jag. Även om jag blev motvilligt imponerad av hur man kan ficktjuva en systemkamera ur en regnjacka, så är det tråkigare att dokumentera bygget med mobilbilder. Vi ska bara bestämma oss för om vi ska köpa en likadan, eller smäda tjuven genom att köpa en bättre.

Bistro kitchen

Watching Red 2, action flic partly based in Paris, I find myself looking more at the woodwork than the advanced knife-table-chair-gun fighting delivered by Bruce Willis in the cute little bistro just off the street. I am sad to report that little of the place is left to visit, although it was probably a studio set to begin with...

Shooting it out in Paris

I am, as Magali, looking more on the film within the film, and in this case, the typical dark woodwork in a bistro. And why might this be? Well, I have been obsessed for some years on how to down-date my modern kitchen. Without adding the waste from ripping out this sleek, shiny thing, I want to make it prettier. Yes, I am one of those. I don´t think modern is very pretty. Modern is sleek, shiny and new. Materials that do not age well, surfaces without depth, and mismanaged shadows!

I long for taking down the lowered plasterboard ceiling with its out of date recessed spotlights (so 2013), installing patterned tiles and add some shiny glass and metal shelves with ever so uncleanable nooks and crevices...

Charm, charm, charm

In the eons of time I have spent on this I find that tweaking it towards french bistro is the cheapast and prettiest way to perform this metamorphosis of the kitchen soul. Not calling froggies cheap, just that it is the closest to what I have.

I have wood. Walnut wood cabinets. Wood that I am not terribly comfortable covering up, because they are just flat and paint will make them even flatter. The bistro look has lots of dark wood. I can stain the wood quite easily without loosing the grain. Java gel, yes, is on my amazon x-mas wish list.

The room is modern to the point of industrial. Raw walls, lots of ceiling height and recessed lighting. I cannot take down the plasterboard-ceiling since the space has been used for installation of all sorts of plumming. Shiny ventilation pipes ok, grey plastic plumming from the bathroom, neuww. What I can do is ad more raw materials like concrete counter tops, patterned concrete tiles and metal so that it goes old french metro-station.

What is she on about? action movies and train stations? How can this be a comprehensible concept?

Well. Not really. But I am quite certain of what I am aiming for. An art nouveau influence, paris streets with a certain level of detailing in the decor. I am still looking for the Pièce de résistance. That special ornate shelf, hanger, table, lamp or whatever it may be that will set the tone. To give authenticity to an utterly guttered and soulless room.

Then it is just a matter of concrete/marble/stainless tops-dark wood cabinets-misty grey walls-chrome handles-white tile in different shapes- open shelving and large metal lamps and it is done...

And I am aiming for these interpretations of bistro kitchen:

Love the layout, the island and the pot rack, not the ceiling or the chairs

Black windows and industrial lamps

Just love the liquorice color scheme and the shaker feel

Vent ducts, pretty as can be, dark windows and shiny things

What a floor

Black, grey and polished chrome...

A very cold  and strange room, but just to show it can probably work with modern sleek dark brown cabinets and bistro lights. I think if you replaced the cabinets with shelves, added something more whimsical, it would be a better fit. 

 A lot of the same features as above, but carried out in a better way. Better photoshoot as well.

So I think it can be done, there is a fine line between charm and pastisch, but bravery goes a long way. Brave enough to paint the windows black? We'll see...

Jorden ska grävas

Arbetet med att gräva en stor djup rektangel rabatt går vidare. Spadtag för spadtag.

Det har ju inte varit något vidare grävväder med stark blåst och evigt regn

men jag lyckades gräva av den sista grässvålen i helgen. 

Nu kommer det svårare partiet. Gräva upp hundra år av skräp, tegelflisor, porslin, glas, metallbitar. Det har nämligen varit ett hus här, precis där jag tänkt ha min rabatt. En rolig liten överraskning. Men ner måste jag, den lavendelblå och purpurröda rabatten är sugen på att komma igång.

 Lagom till det sista spadtaget kom lunchen, och spöregnet. Vi satt i trädgårdshuset med infravärmare och kebab och grunnade på snygga pioner och lät bli att tänka på vintern.

Urvalsprocessen

Älskar att sitta och fundera och jämföra med mina färgkartor.

Provbitar från Ovolin, F&B, diverse böcker om måleri och interiörbilder. Klura på vilka pigment som använts och vad som passar ihop. Vilken äggoljetempera är närmast F&B Stone Ground? Vilken svart/grå är bäst till ett femtiotalskök? Hur varm ska en blå vara för att passa till äppelgrönt? Den lilla kemisten har blivit den lilla koloristen.

Att ställa undan en resväska

Jag tror passionerat på att var sak har sin plats, och får en kittlande känsla i kroppen när jag tänker på ett välstädat förråd med namngivna hyllplan. Drömmer lite om att ha alla mina saker ordnade som i ett bibliotek, med sökbarhet på en läsplatta. Hylla H1, gipsskruv. Hylla Qe2, glödlampor. Hylla A1, myggmedel.

Inser också att upprätthålla ett sådant system skulle krävas att jag slutade mitt dagjobb för att bli hemma-bibliotekarie så sådana tankar får vänta tills pensionen. Men det sätter kanske lite perspektiv på att när jag inte hittade en plats för resväskan i skrubben, och i ärlighetens namn inte kom in i skrubben, så slutade det såhär.

Ut med allt bara. Och som vanligt så åkte 30% till sopsorteringen utan att passera gå. Och kvar blev det här.

Vattenskadad masonit, plastgolvmatta. Glatt? Icke. Regnet piskade mot rutorna. Läge för att gå in, stänga dörren och dra nubb!

Fantastiskt vackert gammalt fernissat golv. Skönt slitet på mitten. Gråblå vacker panel.

Lite snyggare än masonit...

Jag pallade inte ta ner masoniten över hyllorna. Men måla lite ändå? Jo, men det kan man väl. Nere i källaren hittade jag en oöppnad burk äggoljetempera. K13. Det var pompejanskt rött ur Carl Larsson-serien. Riktigt läcker röd-rosa som satt som en smäck i skrubben.

En strykning med pensel och masoniten blev till guld! Eller, som putsat!