Dödsmetall

Kämpade mig igenom en kvadratmeter rabatt igår. Funderade att bara grepa lite i jorden och jordförbättra, men det går liksom inte. Inte när man får upp så här mycket tegel, dödsmetall och glas på ett spaddjup.

Magnolia

Funderar på vad som ska hända utanför terrassen. Innanför väggarna av  mörka idegranshäckar är det soligt, gräsgrönt och växter i lavendel och purpur.  Utanför är det träd och lite vilt. Jorden är mer sandig än lerig och solen kommer på eftermiddagen till en vindskyddad plats. 

Funderar på att göra en rosa skir skogsdröm, med mjuka skiftningar åt purpur och vitt. En mängd med organiskt material för att få surjordsväxter att trivas. 

Magnolia ‘Jane’, en klematis ‘Hagley Hybrid’, rosa höstanemoner, Konvaljbuske ‘Ruby Spice’, kronnäva ‘Claridge Druce’, Rosenplister ‘Pink Pewter’, jätterams,  Och en buskpion eller tre. 

Nu ser det ju väldigt, väldigt rosa ut men de blommar ju inte samtidigt, tror intrycket blir mer elegant. Det kan kräva lite jobb att hitta rätt sort av allt, men det ska vara precis rätt rosa för att synas i ett lite skuggigare hörn. 

Bra plats att plantera duktigt många vårlökar också, hyacinter bli magiska här. Rosenplistern får nog växa lite utanför, den är ju väldigt invasiv och den får inte ta över. Kanske att man får sätta några tussar en bit ut så att det andra hinner etablera sig ordentligt. 

Är det våren som sätter igång min längtan efter lunden?

‘

The Long Border II

Framför en vit pannå är vi alla en potentiell Picasso eller en förutsägbar hötorgsmålare. Det behövs ingen pretentiös läggning för att vilja skapa något vackert men tyngdpunkten ligger på att det blir den bild som de inre ögonen ser, inte att det blir perfekt, eller enligt något mode. En tom rabatt är full av möjligheter. Här är det fritt fram att få blockeringar av alla val, trädgårdsplanering är just inget för de med ett svagt hjärta. Stirra ner stressen i vitögat och njut till max av den gröna härligheten som du ska få förfoga över, och kom ihåg att inte plantera in dig i något hörn. Jag ska komma ihåg mina önskeväxter och inte fastna i det mest praktiska valen för blomningstid, kulör och struktur.

Den här rabatten är 3 meter djup och 10 meter lång. Den hade gärna fått vara lite djupare eftersom Idegranshäcken kommer ta en del av utrymmet, men den ska sektioneras upp lite för att den inte ska kännas alltför långsmal och tvådimensionell.

kanske lite såhär....

Och sen ösa på med blomster, salvia, pioner, hortensia, lavendel, stäppsalvia, ulleternell, dagliljor, iris, gräs, stjärnflocka, aklejor och riddarsporrar. Basfärgen är djup purpur, och med purpur menar jag scharlakansröd. Kontrastfärgen blir lavendellila, och komplementfärg ljusrosa. Denna rabatt vill jag ska välla över.

The Long Border I

Mitt största trädgårdsögonblick är när jag öppnade ögonen på Snowshill Manor. Jag hade avsiktligt tittat ner hela långa vägen uppför kullen, blundade, vände mig om och såg ut i en underbar fruktträdgård. Äppelträd och narcisser blommade, gräset var högt och surret från insekter ännu högre. På andra sidan dalen betade ljusblå får på en grönblå äng.

Intill denna vackra äng finns en lång rabatt, mitt första möte med det engelska paradnumret, 'The Long Border'. Jag gick fascinerad fram och tillbaks, nära och längre ifrån, för att dissekera substanserna och verkligen förstå vad detta var, och hur man gjorde en likadan. Blandningen av perenner, buskar, konstiga exotiska blad och klätterväxter var något helt nytt i mina ögon. Skalan likaså.

Nu har ju inte jag något riktigt slott som bakgrund, ej heller en gammal mur, men jag har rätt trevliga förutsättningar ändå. Och jag vill inte ha en likadan, men att måla på stora dukar är alltid häftigare.

Det kommer bli en rabatt som syns från rymden.

 Ja, nu är ju dagens satelliter så himla bra att det inte är så himla märkvärdigt längre, men det är helt klart min största rabatt.

I bak ska det planteras en idegranshäck, med en öppning in till en hemlig sittplats. Dit ska man få gå genom trampstenar i timjan. idegranshäckarna ska med tiden bli rätt höga och bilda en fin inramning och skyla skräpet bakom. Eftersom huset ligger på tvären på tomten blir det en triangel bakom häcken. Här ska det planteras lite mjuka, mindre träd. Granen och en av lönnarna står inför en motorsågsmassaker. Gruvligt men nödvändigt.

Här står man rakt i Öster och tittar utmed rabatten ner mot murgrönepergolan.

Ungefär här kommer man kunna sitta och chilla sena eftermiddagar i skydd av träden.

I rabatten då? tassar som katten runt lerig jord... Vi ska återanvända en del av växterna från rabatten som nu är upp mot förrådet, och de blommor som är i fyrkanterna. Det gula och aprikosrosa får flytta till framsidan, kvar blir silver, purpur och lavendelblått...

Ett skepp kommer lastat

Jag är så glad att jag lever i den tid som är just nu. Internet passar min personlighet.

Skriva, prata, shoppa, fota, mejla. Bilder och röster och tusen erfarenheter rikare varje dag om man vill.

En bild upphittad på internet och mejlad till bästa färgfirman och så kommer det här som ett brev på posten.

Kulören till vänster är till väggarna i Apelsinhuset och färgen till höger till taket. En fin blek grön med rätt mycket grått i sig. Kommer vara en perfekt färg till både olivträd, rosmarin och mina turkosa lyktor. Deras service är helt obetalbar. La in en beställning på Torsdagen, med lite luddiga instruktioner med länk till Fröken Gröns blogg, och hämtade färgen ut tisdag kväll. 

Bättre val än vad jag hade kommit på själv, och som vanligt inte listad på deras hemsida. Om jag hade några hemsidesskills skulle jag donera min tid till dom, denna färg är verkligen värd ödet att användas av de breda massorna. De breda massorna är verkligen värda den med. Känner mig lite som Ellen Key eller någon folkhemsrörelse i denna fråga, ropen skalla, vackrare färg åt alla!

När man ändå var ute på nätet knappade jag hem lite saker från amazon som jag längtat efter.

Skålar från Nigella Lawson Living, fyra stycken mixing bowls och tre stycken serving platters.

Fyra? Ja, den näst minsta innehåller för tillfället Kesella-fluff. Mycket passande. Men som mamma brukar säga, allt klär en skönhet!

Den här visste jag inte om att jag längtat efter, men den var precis vad jag behövde. En salt-gris. Även den en i Nigellas linje för vackrare vardag i cremefärgad keramik. Detta är den lilla storleken. Burken till vänster är en helt vanlig syltburk, naturlig storlek. Det får alltså plats ett helt paket salt i grisen. Jag vet inte vad de göder sina grisar med, men liten är den inte.

Och en liten tingest till badrummet. Vi har ställt upp tvättmaskinen i badrummet på ovanvåningen och behövde en behållare. Shutter blue är färgen och precis så vacker i emaljen som jag tänkte, blir glad varje gång jag ser den. Garden trading heter företaget och har de mest delikata sakerna i färger som gooseberry, clay, flint... Jag vill gärna ha en behållare till askan, men den fick inte passera engelska kanalen enligt amazon. Den går ju att köpa direkt från garden trading, men deras fraktkostnader gör att det blir billigare att flyga över själv och hämta den.

Jobbehelg

En jobbehelg och en social helg. Det är balansen som får råda under året har vi tänkt. En helg där man okontrollerat får ägna sig åt att bygga från morgon till kväll, och en helg där sliparmen får vila helt och där man utan samvetskval dricker vin i goda vänners lag eller fikar med mormor. Handla mat och städa får vi göra när det inte stör.

Det fungerar bra än så länge. Jag hade tänkt prova att putsa för första gången i helgen, men efter slipandet så vet jag inte vad som hände. Det var rätt kul att raspa vägg.  Älsklingen började bygga med putsen sålänge, där det redan var slipat och ett tu tre var det grundputsat överallt.

Här ska köksbänken med rinnande vatten och kylskåp vara. Ovanför har jag tänkt hyllor där det ska få plats söta verktyg och vackra drinkglas! Jag hade ju tänkt den rostfria diskbänken här, men väggsnutten till vänster blev bara 40 cm djup. Det innebär att då kan inte bänken ställas hela vägen intill väggen. Det blir en konstig liten glugg. Funderar därför på en betongskiva med ett rundat hörn. Och den klassiska porslinshon från IKEA. Detta kommer nog bli köket jag önskar att jag hade inne...

Den här gipsväggen har jag primat. Tydligen ett bra sätt att förhindra att gipsen suger för mycket och torkar för fort. Det skulle vara tunt, vilket jag som linoljeproffs är väl förtrogen med. Men det kunde visst, liksom med linoljemålningen, varit ännu tunnare.  Jag passade på att slipa fönsterkarmen när jag ändå var i slipfarten. 

Och grundade den dödsföraktande med linoljefärg. Ställde elementet under som en eftergift, det är bara 5-7 grader varmt därinne... Imorse var det inte torrt, sorry vanten!

Spaning pågår. Tjatar till mig minst ett trädgårdsprogram var kväll. Alan Titchmarsh med 'How to be a Gardener' är nya favoriten. Såååå inspirerande. Det är perfekt läge att spana in planeringen från orangeriet nu. Snö. Jag behöver feta siktlinjer och focal points om man inte ska titta på grannens hus. Eller en väldigt stor gran. Det svarta rakt fram är vårt akustikexperiment. Gick ju sådär men ska bli snyggare.

Takhöjden är inte så imponerande i orangeriet. Taket ska därför vara ljusare än väggarna, så väggarna kan inte vara vita. Hittade denna vackra gröna hos Fröken Grön (vart annars liksom) och skickade med en bildlänk till Ovolin.

Det är så roligt att skicka inspirationsbilder till Ovolin. Det är som att de kan läsa mina tankar och tolkar det precis som jag vill ha det. Eller så är alla deras kulörer så vackra. Om det inte riktigt blir orangerikänsla med gröna väggar så är det bara att måla över med vitt. Eller nån grårosa som ser ut som puts.

Nu till helgen blir det inget jobb, så jag får vänta en vecka till på nästa chans att lära mig putsa. Jag kommer vara en mästare på det, känner det på mig.

Apelsindisco

FF i apelsinhuset?

Nej, bara jag som i senvinterns timma äntligen lyckats bestämma mig för vilken växtlampa jag skulle köpa.

Det blev en värstingmodell från ecosolutions, en PFSD 6000 50W vinter. Vad skulle man göra utan tester och specialbutiker på nätet?

Svinkallt ute, men inte värre än att man kan ta lite fredagsté bland växterna. Det var mysigare än vad det ser ut. Jag blev ficktjuvad på vår nya kamera i oktober, Vasamuséets personal var visst vana vid det. Inte jag. Även om jag blev motvilligt imponerad av hur man kan ficktjuva en systemkamera ur en regnjacka, så är det tråkigare att dokumentera bygget med mobilbilder. Vi ska bara bestämma oss för om vi ska köpa en likadan, eller smäda tjuven genom att köpa en bättre.