Åkervinda, tistel och kvickrot

Var ute till tio häromkvällen och rotade ogräs. Iklädd urringad klänning, strumpbyxor och utan handskar följde jag rötter av åkervinda, fettistel och kvickrot djupt ner runt körbärsträdet. Inser att det lilla körsbärsträdet Stella får plockas upp så att jag kan lägga hela ytan i träda under presenning och täckbark. Irriterar mig sanslöst på att det är jag själv som fört in dessa ogräs, tror att de kom med påsen med gröngödslingsväxter som jag strödde över för att förbättra marken. Som vanligt är det ingen mening med att argumentera med naturen. "Jag hade ju tänkt fortsätta perovskiaplanteringen här ju!" 

Kan ju vara ett bra ställe för en polytunnel här så får maken någonstans att odla grönsaker. Det kommer att bli en utmaning att få nytta och fägring av denna yta men det är bara att hugga i, det blir säkert bra. Försöker påminna mig själv om saker som är värre än rotogräs för att få perspektiv. Bortrövade skolflickor, polarisen som smälter och plastfönster i gamla hus. Men då blir jag bara på ännu sämre humör.

 Ska fixa en post-ironisk skylt till orangeriet, uppställd i ögonhöjd bredvid té-fåtöljen.