Jag är så glad! vi skulle bara göra en liten grej till...
Bredda dörrhålet mot hallen innan den sista gipsputsningen i matsalen.
Men vad hände här? Ser man bården i hallen???
Jo, för som jag längtat efter att ta ner den där väggen som de satte upp på 50-talet och se hur det såg ut och släppa in 100 år gammalt ljus! Och med lite mild övertalning fick jag sätta igång (du ser ju hur det dammar, vill du stöka ner igen sen när allt är målat? en regelvägg är ju lättare att ändra, jag kan banka, jag kör till tippen själv imorgon efter jobbet och jag städar sen! jag lovar!).
Jo, för som jag längtat efter att ta ner den där väggen som de satte upp på 50-talet och se hur det såg ut och släppa in 100 år gammalt ljus! Och med lite mild övertalning fick jag sätta igång (du ser ju hur det dammar, vill du stöka ner igen sen när allt är målat? en regelvägg är ju lättare att ändra, jag kan banka, jag kör till tippen själv imorgon efter jobbet och jag städar sen! jag lovar!).
Till midnatt bankade jag tegel, blåsor på händerna, vit som en mjölnare och en arm som knappt gick att lyfta, men NER åkte den. Tre vänder till tippen och en helvetes massa dammtorkande senare är det ETT rum. Nu är alla möjligheter öppna, jag vet inte hur vi ska göra men det gör inget, för nu är den fula väggen borta!
1915 års blå limfärg var med även på denna sidan väggen. Lös där blå som om inget hänt. Inga spår av att dörrarna suttit annorlunda 1915. Undrar hur de möblerade rummet? Hallen var 1915 en yta mellan matsal och serveringsgång. Ett litet spelbord kanske? Hoppas att Herr Harald Boklund är lite nöjdare i sin himmel nu. Vet ju hur sura arkitekter blir när man ändrar på deras visioner.
Nu varvar vi trädgårdsarbete, linoljning av alphyddan och renovering av matsal, alltefter väder, humör och grönsakernas behov. Man kan säga att vi är ett med naturen =)
Och tjock-tvn har äntligen åkt till tippen. Tack mamma och pappa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar