"Ja ni har att göra"
"Ja ni behöver inte oroa er för att bli arbetslösa"
"Ja där har ni ett långtidsprojekt"
och andra variationer på samma tema, med tonen att det är jobbigt, eller att huset är ett kråkslott och behöver så mycket mer eller alla möjliga olika negativa underströmningar.
Jag gräver min grop för att jag tycker att det är kul!
Jag har äntligen fått komma ut och det gör mig inget att det regnar eller är mörkt, jag njuter i fulla drag så kom inte och regna på min parad! Även om jag för tillfället står sandig i ett hål. Tänk om jag skulle säga vad jag tyckte om deras sterila fasader, gigantiska stensatta uppfarter och växt- och livsbefriade trädgårdar. Kort kontrollerat gräs överallt, en homogen, monotop öken. Punktuerat av knalliga gräsliga obscena petunior i plastkorgar. Sådan är min smak men jag har vett nog att inse att det är en smak, inget rätt eller fel eller något jag skulle ha mage att pådyvla någon annan. Tänk om jag skulle glida upp där och säga att "ja där har ni mycket att göra" när grannfrun precis ställt ut sina älskade vad-det-nu-är-men-mina-ögon-gråter?
Så gör man ju bara inte! Men det är så mysigt att stå och småprata med farbröderna över häcken, även om de tror att jag lider av ungdomligt oförstånd, så det är ok ändå.
 |
| Rolig grop |
Så upp till bevis. Hur kan detta vara en rolig grop? En inte oväsentlig del i roligheten är att jag får plantera ett träd här. Inte vilket träd som helst utan ett som jag längtat efter. Ett stort, gammalt träd som kommer skapa atmosfär och avskildhet, som kommer glädja mig varje gång jag kommer hem med sin vackra bark, fina löv och gracila växtsätt. En Platan som kommer påminna mig om att åka till Como-sjön på helgsemester, som kommer förgylla min favoritsysselsättning "sitta och titta ut".
Gropen är också en fysisk syssla, som tömmer hjärnan på stress, och stärker baksida lår. Det är skönt att vara ute och göra något lätt. Uppgiften är väldigt okomplicerad, få upp jorden ur hålet och lägg den så att inte lagren blandas. Okomplicerade uppgifter med hög svettnivå är en alldeles underbar syssla.
Och som inte det räcker för att göra grävandet i lerjord till en av mina absoluta favoriter, så är denna grop väldigt speciell. Nästan magisk. När man grävt 40 centimeter ner har man kommit, inte till kina, men till stranden. Ett lager med orörd, vit sandstrand. Snäckskal, flinta, våtslipade runda stenar men allramest fin sand. Den här marken, en yta på 8 meter mellan ett hus och en väg, är alltså orörd av människohand sedan det slutade vara strandkant och blev våtmarker och sedan villaområde. Har man riktigt tur så kan man skörda kalksten, men här var det bara gul lera. Jag känner mig som Indiana Jones pappa när jag står där i min grop. Det kan ju inte dom veta som kanske bara ser en medelålders kvinna som tagit sig lera över huvudet.
 |
| Strandfynd |
Man behöver inte vara ung för att få de där kommentarerna. När min man och jag köpte vårt hus 2008 vet jag inte hur många det var som förklarade för oss hur jobbigt det är att ha hus. Och till alla sa vi att vi köpte hus för att vi VILLE ha jobb. Vi satt helt enkelt för mycket i soffa och ville ha ett hus för att ha något att göra. Något till oss själva. Folk ska alltid lägga sig i saker som de inte har med att göra.
SvaraRaderaVisst är det roligt att plantera. Det är tråkigare att rensa ogräs!
För dom är allt under 50 en ungdom, så det är ett vitt begrepp =)Jag tycker om att de lägger sig i, men det hade gärna fått vara lite positivare eller iallafall om de kunde tänka sig idén att man tycker annorlunda om saker.
Radera